R. Flodman

Igår jobbade jag. De gills fan inte som lov.

Klockan har klivit över tolvslaget. Jag sitter i mitt rum, men vill gå ner till vardagsrummet. Jag vill se på Solsidan, jag MÅSTE se Solsidan för jag missade det nämligen tidigare idag då jag arbetade. Därför bestämmer jag mig, jag ska nu se på Solsidan.

Magnus Betnér på China, gick igår på kanal5. Jag gillar honom. Så cynisk, klippsk, faktabaserad men pricksäker och skön. Det jag speciellt tyckte om var det han snackar om i detta klipp - om fettma.

Notera hur de filmar tjockisen i slutet.

Elakt? Ja.

Kul? Ja.

Idag fyllde min lillebror Morgan Gustav Flodman 15 år. Hurra, hurra, hurra! Den lille pojken har blivit straffmyndig, "Håhå, nu kan du inte snatta i affärerna längre som du säkert annars gör", tänka sig vad tiden går.

Minnen alltså, titta när vi spelar den här låten HÄR. Saknar det. Fan alltså, vill lira i band igen. Och saknar en annan grej också.

Proteinpulvret är nästan slut. Oboy'en är nästan slut. Jordnötssmöret HAR tagit slut. Nej, det är sorgligt alltså. God natt.

Men vad skall man göra åt saken? Ingen är perfekt, nipples hit och nipples dit.

...Dansar råttorna på bordet.

Idag var det grabbkväll hemma då min mamma var iväg och såg på bio med sina vänninor. En film jag redat sett för två veckor sedan, Love and Other Drugs heter den, va. Skön rulle, men inget speciellt.

---

                                                 DAGENS TRÄNING
När jag var på gymmet idag startade jag med bänkpress. Skrev ju i något inlägg tidigare att jag skulle köra  3 set x 8 rep på 65 kg, men vågade inte då jag inte hade någon som passade. Så det blev återigen 6 reps. Körde även BEN (!) och avslutningsvis triceps. Förutom pushdown med rep och pushdown med rakstång körde jag åter igen dips-supersetat-armhävningar. Kändes helt klart som en förbättring sen förra gången, men jävlar vad det är jobbigt.

---

Nåväl. När jag kommer hem upptäcker jag till mitt stora nöje att pappa serverar ostkaka med sylt och grädde (till middag, jajamän) samt muffins och punchrulle (dammsugare) till efterätt. Detta för att morsan inte är hemma. Då blir det onyttigt. Detta finner jag kul.

Hon är lite tjock.

I morse hade jag en håltimme på över en timme. Vad gör man då i skolan, eller vad gör du Hubbe i skolan? - Jo, han går till biblioteket, tar två magazin och sätter sig i en fotölj och chillar. Vilka magazin? Jo, Cinema och Total Film, självklart. I en av dessa tipsade dem om att söka på det här på youtube, så det gjorde jag. Det slog mig snabbt att det var det här som Melodifestivalen hade snott ifrån, ni vet sketchen där Marie Sernholt rappar.

Originalet är då Natalie Portman. I brist på inbäddning på videon får ni HÄR en länk istället. Enjoy.


                                      Psst...Jag drev bara, HÄR är länken.

Det är ju inte jättekul att inte få några kommentarer. Inte ens när man skriver så sjuka inlägg som DETTA. Eller när jag ställer en fråga och inte får något svar. Kom igen nu.

Idag åt vi lunch vid medborgarplatsen, provade på Medelhavs Delins kebabrulle. Lite annorlunda var den, då den bland annat innehöll bulgur. Nu vet ni det, men i alla fall. När vi skulle ta tunnelbanan tillbaka till skola delade Arla ut gratis KESO burkar. Detta gjorde mig glad, "Underbart, nu har jag något att äta på bussen påväg till gymmet", tänkte jag.
Nästa pass skall jag prova att köra 8:or på 65. Jag har två veckor på mig till målet, det börjar kännas möjligt.

Natalie Portman hade behövt få gå ner 10kg till rollen. Hon som redan är allmänt smal, i denna var hon spinkig må jag säga. Hon spelade jävligt bra, och filmen var likaså väldigt bra, trodde aldrig man skulle kunna se på en film om balett och tycka om den, men det gjorde jag. 

Filmen handlar om Nina, en 28 årig balettdansör som fortfarande bor hemma. Hon vinner huvudrullen till den nya uppsättningen av svansjön, då hon passar perfekt för rollen som den vita svanen. Men regissören har ett problem, hon är inte alls lika bra på att spela motsatsen, den vita svanens onda tvillingsyster, den svarta svanen. Hon är en perfektionist men att dansa den andra handlar om att släppa loss. Längre och längre in i filmen blir hon dock mer och mer galen och liknar till slut the black swan.


Den var lite som Fight Club fast för tjejer, tolka som ni vill. Jag gillade den, och de gjorde andra också. Därför har den fått 5 st Oscarsnomineringar och Natalie vann för bästa kvinnliga huvudroll.

"Vilken jävla ådra?", undrar jag. Då pekar hon på min vänstra sida av pannan och säger "Den där har du haft den senast veckan, den har inte alls synts så tydligt förut. Inte alls faktiskt".

Jag åt nyss middag. Ett ganska märkligt samtal ägde rum, det var ganska kul. Så ni får ta del av det. Det börjar med att Joel frågar om han kan få läsken. Jag sjunger "vill du ha Coca-zero eller Trocadero!!?"

Det är då här pappa lägger första kommentaren, han säger "men vad fan Robert, har du druckit?"

Jag tittar förvirrat på honom.

Han kör på vidare och säger "De verkar som att du är hög, har du tagit några piller, haha?"
"Nej, men jag har legat hela dagen i sängen och har nu en massa överenergi", svarar jag glatt.
"Jaså, hur många gånger har du wankat då? Tre?"
"Nu gick du över gränsen".

Men det tycker inte han, utan fortstätter "Håller du på att fylla en bearnaise-burk för att ge till Joel i födelsedagspresent?"

Jag skrattar.

"Här, varsågod, bea! Du bör söta den dock, den kanske är lite salt" skrattar han.

Mamma får förklara får Joel vad pappa menar då Joel frågar oförstående.

"Hahah, du är sjuk" säger jag.
"Ja, det är jag, det måste man vara för att klara sig här hemma".

Alla vid matbordet skrattar nu.

Han avslutar det hela med att säga "Förresten gjorde jag så när jag var liten"

...Blink-182!


Jag hoppas ni vet vilka det är. Bandet bakom alla pop-punk låtar med 4 chords såsom "Dammit", "All the small things" och "Always". Åtminstonde att trummisen Travis Barker är från det bandet.

Jag förstår inte hur jag kunnat missa detta faktum. I slutet av 2004 så avslutade Tom Delonge bandet. När jag började lyssna på dem 2007 var jag lite ledsen då jag kom underfund med att man aldrig skulle kunna se dem uppträda då bandet inte fanns längre. 

Men igår sökte jag på bandet på youtube, och den första videon som kommer upp heter "Blink-182's comeback.." och jag flippar - dem har fan gått ihop igen! Redan vid 2009, vilket jag inte hade en janne om. Och dem har hållt på att snickra ihop låtar och albumet är planerat att komma vid våren/sommaren nu. I år! Jävlar vad jag väntar.


Delonge avslutade bandet och skapade istället bandet Angels and Airwaves, tur att dem snickrade ihop några sköna låtar så man inte blev hur förbannad som helst för att dem gjorde ett avbrott. Hur skön är inte denna t.ex;

 

Några sköna klassiker; "First Date" och "The anthem part II"

Idag missade jag och Marcus vår buss vid slussen. Vi kom en minut försent. Om vi till exempel hade sprungit ner för Gullmarsplans trappa hade vi hunnit med en tidigare tunnelbana och i och med det kommit fram tre minuter tidigare och hunnit. Eller om vi tog mindre tid på oss att bestämma oss vart någonstans vi skulle äta. Eller VAD vi skulle äta när vi väl stod inuti 7-eleven. Om någon av dessa tre saker hade inträffat hade vi suttit på en tidigare buss. Små skillnader ändrar livet, the butterfly effect ni vet.

Detta kan hända när man spelar in saker. Om till exempel Fröjd hade lyckats spela in när jag faktiskt slår i vattnet hade det blivit en mycket roligare film. Eller om Ramin inte stängt av inspelningen precis när toaletten kraschar och vattet forsar, tänk om han hade fortsatt spela in? Vilket jävla klipp det skulle blivit! Kunde typ vart med på Americas Funnies Home Videos, om det nu går om man inte bor i USA.

Eller när vi var på Kungsberget. Vi spelade in två gånger när jag försökte mig på 360. Jag spelade in när David åkte på en skida. Men vi glömde spela in när jag skulle prova bakåtvolt. Tänk er filmen det skulle blivit! Slår i huvudet, landar och de flesta som inte sett att jag faktiskt slog i står bara och väntar på att jag ska hoppa av luftkudden för att nästa skall kunna åka. Tänk er filmen när folk springer fram och ser mig ligga och skaka, tugga, bloda ner och grejer. Det skulle vart ett klipp det.

Men nej, av någon anledning fick vi ej med de på film. Dessa små saker alltså.



Det finns förövrigt en sjukt bra film som heter The Butterfly Effect och handlar om just sånna här små saker som förändrar allt. En riktigt jävla bra rulle skall ni veta, med Ashton Kutcher i huvudrollen. Den är lite mindfucking. Dock finns det olika slut. Jag såg den med ett sorgligt slut två gånger, och sen kom jag över den med bra. Hett filmtips faktiskt.  

Betyg av IMDB: 7,8/10

Hej. Jag har inget att skriva, det är lite körigt just nu nämligen. Lite tufft. Vi ska till exempel ha ett "fysik läxförhör" i morgon, och läxförhör låter väl kanske soft, men sen fick man reda på att "det tar inte mer än EN TIMME". Vad i självaste fan, ett läxförhör? Shiiet. Vad ska vi ha läxförhör på då? Jo, tryck vilket vi endast har haft två lektioner på, varav den ena var idag. Kul!

Denna är två år gammal, men jag hade inte sett den förrän idag så det kanske ni inte heller har. Otroligt kul, då och då om man känner igen citaten och vet vart dem kommer ifrån. Ambitiöst gjord video alltså. Särskilt Andreas Wilsons repliker från Ondskan och Mikael Persbrandt. Den är lång, men rolig.

Jävla hjärnskakning. Jag får inte festa, och jag får inte gymma. Irriterande som fan. Jag får abstinens, måste träna. "Du får ta de lugnt hela februari" har föräldrarna sagt. Men det orkar jag inte med, jag tänker börja smygträna nu på tisdag. Hoppas jag inte stöter på farsan på gymmet bara..

Nu vid 22.35 märkte jag att jag inte kunde logga in på FB. Det stod att mitt lösenord ändrades idag 13.15, men jag har inte ändrat det och dessutom vart inne på det flera gånger ända till strax innan 22.30

Men nu verkar det som att nån hackat sig in och tagit över FB igen. Även tagit över min hotmail. Hade olika lösenord på båda, så det är jävligt skumt att nån lyckats få tag på dem. Dessutom kan man genom hotmail inte längre skicka en kod till en alternativ hotmail och på så sätt ändra lösenordet på sin e-mail adress man använder, det var på så sätt jag alltid lyckades få tillbaka mina account förr. Men nu fungerar inte det så nu kan jag inte komma åt något. Är det den där jävla fake-Kyle igen? Har personen inte fått nog? Tycker den fortfarande att det är kul? Jag kan ju själv nu inte se vad fan den skriver?

Så ni kan gärna meddela mig om vad för något min FB håller på med. Skulle vara trevligt.

---

Update: Märkte nu att jag även blivit hackad på bloggen. Ett inlägg om att jag ska jobba på badet på heltid. Detta är då en bloggrape.

För två veckor sedan halkade jag i en trappa lyftandes på en tung högtalare och pajade ansiktet med bland annat en sprucken läpp på både in och utsidan, och förra veckan slog jag bakhuvudet i en kick vilket resulterade i en kraftig hjärnskakning.

Men alla i till exempel skolan som ser mig vet ju inte om av vilka anledningar jag egentligen ser ut som jag gör, när jag den ena veckan kommer till skolan såhär:


Och följande vecka såhär:


Jag menar, vad ska dem tro? Undrar vad som händer nästa gång...

Nej jag har funderat på dethär ett tag, tror jag ska söka heltidsjobb på badet tillsvidare, får se vad som händer sen...

Till middag idag blev det spagetti med köttfärssås. Medan jag står och lassar på mat på min tallrik hör jag familjen från bordet sitta och diskutera och jämföra vem som har tagit mest mat. De kommer snabbt fram till att pappa tagit den största portionen och undrar varför han valt att ta den mängd han gjort. Vid denna stund sätter jag mig vid middagsbordet. Joel avbryter sin diskussion med pappa och blir tyst i några sekunder medan han kollar på min portion. "Titta pappa, Robert tog ännu mer mat än dig!".

Mitt bakhuvud är fortfarande ömt. Igår var det riktigt ömt. Det är väldigt irriterande faktiskt. Exempelvis när man sitter på bussen lutandes med huvudet mot fönstret, och bussen skakar lite, så huvudet dunkar med sidan mot fönstret - livsfarligt ju. Vill fan börja träna, men väntar ett tag till alltså. Jag skall prova lite lätt nästa vecka, för att se hur det känns.

Jag hann inte skriva något igår, kom hem vid läggdags. Det var nämligen så att vi gick med klassen på teater och såg Djungelboken. Japp, den där pjäsen som gick för många år sedan har kommit tillbaka. Hade inte sett den innan så det var ju skoj. Börjar ta mig fan tycka det är lite mysigt att gå på teater. När läraren säger "vi ska på teater om några veckor" blir jag inte nedstämd utan snarare glad. Det ni!

Detta finner jag så jävla sjukt. Så otroligt kul, men overkligt. Underhållande! Jag älskar filmen Kick-Ass och detta är som om den filmen besannats på något vis. I småstaden Lynnwood, USA, finns det riktiga superhjältar. De är en grupp på åtta män som kallar sig själva Rain City Superhero Crime Fighting Movement och de springer runt på gatorna och bekämpar våld. Detta är inget skämt, dessa civila hjältar har alla militär bakgrund eller utövar kampsport och är väldigt satsiga.

Dagsformen

 I morgon skall jag ta mig till skolan. Får se hur de känns att gå dit igen. Morsan vill dock att jag bara ska åka dit för att skriva ett prov, och sedan åka tillbaka igen. Hon erbjöd sig till och med att skjutsa mig både dit och hem. Men det känns som att jag kommer missa för mycket i skolan om jag inte börjar åka dit, så jag skall prova en hel dag i morgon.

Tyvärr är det nu B vecka så det kommer kännas sjukt ovärt. För er som inte har koll har vi två olika typer av veckor som vårt schema varierar sig mellan, A och B. Det sistnämnda innefattar längre skoldagar, inga sovmorgnar och kortare lunchraster.

Dessutom är jag fortfarande öm i huvudet och har en huvudvärk som jag stoppar i mig en och en annan alvedon för att få bort. Men det går nog bra, hoppas jag.

---

Jag undersökte statistiken från den dagen jag hade kommit hem från sjukhuset. Nytt rekord igen, 85 unika besökare. Jahapp, där ser man. Att förudmjuka sig själv på FB eller skada sig inför halva skolan är tydligen det som lockar mest. Kommer dock inte skaffa några flera hjärnskakningar på ett tag, hoppas jag. Men vem vet, kanske halkar på isen imorgon vid skolan och spräcker skallen. Sånt händer ju.


Your daddy must've been a drugdealer
Why?
-Cause you're dope.

Vill bara säga det att jag tyckte att rätt låtar fick de platser de fick. Det var ju minst sagt ganska tippat att Danny skulle få flest röster. Och att Värmdöbon Pernilla Andersson kom till andra chansen vill jag hylla! Samt att min favorit även han gick direkt till final. Blev toktaggad på en gång så fort jag fick höra att han var med i Melodifestivalen. Blev dock lite fundersam och undrade "vad fan, är han svensk?" men det visade sig att han inte heller var det. Men vad fan gör det, han har ju bland annat gjort en låt med Teddybears STHLM så det borde räknas. Jag snackar ju självklart om Swingfly. Om ni kände igen han men inte kan placera honom kan jag ju ge er en hint. Han kör till och med samma boom-boom-grej;

Läste en "handbok" jag fick av läkaren angående hjärnskakningar och blev ledsen. Det står att man inte får delta i någon ansträngande fysiskt aktivitet på upp till tre veckor. Vi har fem veckor på oss att bli bättre på något valfritt inom idrotten och jag valde ett specifikt mål inom bänkpress. Hur fan skall jag klara det nu på två veckor istället för fem? Fan alltså. Hoppas jag tillfrisknar så jag kan börja åtminstone en vecka tidigare än så.

Jag glömde skriva en sak. I fredags såg jag tillsammans med mina kusiner filmen Burlesuque. En riktig tjejfilm kan man tro. Och japp, det var typ jag och tre killar till i biosalongen. Men vad fan.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag var orolig för att spy igår då jag skulle åka till Kungsberget. Och det gjorde jag också, inte av den anledningen jag trodde men ändå.

Jag hade hyrt utrustning. Twintippaketet. När jag fått alla grejer frågade jag "får man hjälm också?" (han tog inte ens upp den från början) men så tar han fram en sån där jävla hälm. Ni vet en sådan där vit, svamp-JOFA-hjälm man inte ens ville ha när man var 5 år. Jag tänkte att jag för en gångs skull inte skulle ha hjälm, har aldrig ramlat i backen förr liksom. Ironiskt.

De hade blåst upp en stor luftkudde framför ett hopp precis vid liftarna. Det var en timme till innan bussarna skulle åka hem igen. Jag blev taggad till att prova ett hopp, se hur det kändes. Det gjorde jag också, och jag blev förvånad hur skönt det var att landa. Som på moln. Så jag åkte upp i backen för att prova en gång till. Denna gång tänkte jag göra en backflip. "Det är en stor jävla luftkudde, vad kan hända liksom?" tänkte jag.

Jag satsade allt. Det var dags. Jag åkte ner mot hoppet, svingade armarna för att få backåtsnurr.

BLACKOUT

Jag vaknar upp. Min idrottslärare Björn lutar sig över mig. Han pratar med mig, och jag försöker svara. Men jag gurglar bara, förstår inte varför det inte kommer fram ord ur min mun.

BLACKOUT

Jag vaknar upp, befinner mig i en sjukstuga på Kungsberget. Dem berättar vad som de fått höra hänt. En ambulans kommer, och jag åker till Gävle sjukhus. Behöver spy på vägen så dem lutar hela båren åt sidan då jag ligger fastspänd i den med krage och allting. Ligger på akuten några timmar på sjukhuset.

Björn håller mig sällskap. Jag röntgas, och spyr sedan precis när jag blivit klarröntgad. Sedan körs jag upp till barnavdelningen. Sköterskorna är jättesnälla. Björn också, som stannar ända till strax innan mina föräldrar kommer. Läkaren berättar att jag varit med om en kraftig hjärnskakning. Men enligt röntgen var inget brutet. Tur i oturen.

Jag får äntligen tillåtelse att sova då klockan närmar sig 21. Men till en början kommer sjuksköterskerna varje halvtimme för att ta blodtryck och se hur mina pupiller ser ut. Sen varje timme. Därefter varannan timme. Sen blir det dags att gå upp. Äter frukost. Äter lunch. Åker hem.



Under blackout 1: Jag gör en bakåtvolt, men roterar alldeles för tidigt. Jag slår huvudet i kicken. Flyger medvetslös och landar på luftkudden. Den skakar. De upptäcker att jag ligger och sprattlar uppepå den och jag hjälps ner. Tydligen blöder det ur min mun och det ser ut som att jag är med om ett epilepsi anfall. Mina ögon är in-och-utvända och är därför helt vita. Folk blir rädda över hur jag ligger och krampar. Min lärare kommer och några som arbetar för Kungsberget och här vaknar jag till första gången, för att sedan bli medvetslös igen.

Under blackout 2: Jag får åka snöskooter till sjukstugan.


Av denna erfarenhet säger jag till alla, ANVÄND FÖR FAN HJÄLM! Första och sista gången jag inte gör det.

Tack till Johanna Witting, Hugo Trygg, Alexander Hellborg, Björn Särnbrink och alla andra som hjälpte mig. Uppskattar det jättemycket :)

I morgon bär det av till Kungsberget. Vid den tidiga jävla tiden jag brukar gå upp vid (6.20) skall jag nu vara vid Gullmarsplan. Varför åka därifrån när du kan åka från Gustavsberg undrar ni? Jo, för jag ska åka med David och han bor i Tyresö så därför blev de Gullmars. Likväl som förra året.

Jag får be om ursäkt för det dåliga bloggandet. Jag har varit upptagen. Det började med att jag kom över en Dubstep-låt som någon hade gjort på Garageband, något jag trodde var omöjligt för GB endast är ett amatörprogram "med massa loops" för Mac. Men sen kollade jag lite tutorials och nu har jag under de senaste par dagarna snickrat ihop en egen låt. Möjligt att jag lägger på lite till grejer på den, och sedan gör en musikvideo av det hela. Skulle vara ganska roligt.