PB
Jag VET INTE ens varför jag inte skrivit på flera dagar. Det bara blev så, OK? Förlåt.
WOOO, SPORTLOV! Måste ju firas med att gymma varje dag, höhö. På tal om det - i söndags var det dags för mig och Matte att MAXA I BÄNK, så jag höll tummarna för att jag skulle klara det, lastade på 95 pannor och visst fan klarade jag det. Nytt personbästa i bänkpress alltså, 95 kg. Kul för mig. Om 5 veckor (snarare 26 dagar) så är det maxning igen. Då ska jag ge mig på TRESIFFRIGT. Det är fan stort. Det KAN till och med komma film på det.
Men..
... svara då. Bitches.
SÄG DÅ!
Jag ber er återigen skriva en kommentar, eller ett meddelande på FB, eller vad ni nu kommer på för medel - berätta vilka ni är! (som jag bad om HÄR)
Tack på förhand.
AldrigVila @Twitter
Okej, lite bakgrundsinformation:
Jag visste sedan flera dagar tillbaka att Matte skulle jobba idag, och att vi därför skulle behöva gymma sent. Därför tog jag inte med mig några kläder till skolan då jag inte skulle gymma direkt efteråt, utan istället åka dit senare på kvällen. Men sen dök ett ännu värre problem upp, nämligen UF-mässan.
(Följande twittringar behöver ni INTE läsa nedifrån och upp, jag har klippt till och fixat för er, snällt va?)
Karatefylla ikväll
Rätt från ingenstans så snubblade jag över på Facebook (det är så jävla vimsigt där nu för tiden så man får ju bara vara glad om man hittar något kul) att KARATEFYLLA har säsongspremiär IKVÄLL!
Det var väl strax innan årskiftet som första säsongen tog slut? Det känns det som i alla fall, och därför blev jag smått euforisk när jag såg att nästa säsong redan börjar sändas så snart efter, ikväll dessutom. Okej, när det är dåligt, då är det fan dåligt men när det är BRA, då är det underbart!
Har förresten - ganska off topic - upptäckt ett fenomen med svenska komedier; att man jämför dem med SOLSIDAN. Till exempel som det här nya programmet, Kontoret. "Njaa, jag tycker Solsidan var bättre"
- SJÄLKLART TYCKER DU DET! DET ÄR DEN ROLIGASTE KOMEDISERIEN SVERIGE SPOTTAT UR SIG PÅ 30 ÅR, man får liksom inte jämföra med det. Då blir allt dåligt.
Anywho. 22.00 på TV6 ikväll alltså.
Det har läkt!
"Tja allihopa men idag så vill ja bara säga en sak..."
Såhär ser Simon på mig:
Antar att han syftar på att jag den senaste veckan haltat. Eller att jag förut hade inflammation i trapezius. Men det läkte ju för länge sedan, och i fredags var smärtan från benet borta - så då körde jag genast ben dagen efter. Jag hade ju inte gjort det på 12 dagar, trots allt.
Har faktiskt inte fått så mycket träningsvärk som jag trodde jag skulle få, måste därför erkänna att jag är lite besviken faktiskt. Jag har ju dock fortfarande träningsvärk, lagom mycket egentligen. Det vill säga att värken gör en stel, så det liksom KÄNNS att man går, men är inte i vägen. Förstår ni? Bra.
Gårdagens kväll enligt twitter
Läs nedifrån och upp, det är så man läser flödet på twitter. Ok?
We Need to Talk About Kevin
"There is no point. THAT's the point"
Eva (Tilda Swinton) har dock inte missat något. Redan när Kevin (Ezra Miller) fortfarande var ett småbarn började hon oroa sig för honom. Hans trotsighet och brist på empati var tydlig redan då och det skulle bara bli värre och värre. Men oavsett om hon varit en ovetande moder eller inte så dyker frågan om vem som bär skulden upp som ett brev på posten.
Man får se hela uppväxten ur Evas perspektiv. Man kan säga att handlingen utspelar sig i nutid, efter dådet, men filmen mest är fylld av massa flashbacks från Kevins uppväxt, från att han föds till att han hamnar begår det ofattbara. Är det arv eller uppväxt som skapar psykopater?
Precis i början var det svårt att hänga med på om det var nu - eller dåtid, men sen märkte jag att det bara var att kolla på Evas hårlängd för att förstå när det var. Filmen var fan lite obehaglig att se på faktiskt, hur slug, smart och elak Kevin var från första början och hur han jävlas med sin mamma. Medan han spelar en helt annan roll för sin pappa som inte märker någonting.
Filmen gav inga tydliga svar varför, så man får liksom skapa sin egna uppfattning om varför han blev som han blev.
Bänkelibänk
Efter tre koppar kaffe är jag redo för gymmet, glider in med Matte och Eric och för mig och Matte står bröst och triceps på schemat. Det är det ABSOLUT roligaste passet, stackars däremot Eric som hade det värsta - ben.
Jag och M har nåt haft något konstigt jävla bänkupplägg för oss i några veckor nu, som ska resultera i att man ökar i styrka i bänk. Det är hattigt som fan om man bara säger det, svårt att förklara men man kan sammanfatta det som att vi alltid kört 6 set, men olika procent av max samt olika mäng reps. Idag körde vi till exempel 6 set, 2 reps på 80% av max. Nästa bröstpass blir det 85% och efter det ska vi maxa i bänk.
Jag känner dock på mig att vikten vi tog som "maxvikt" för att sedan ta dessa procent ifrån var för liten, för det har inte varit överdrivet jobbigt alltså. Vete fan om vi kommer öka av detta. Nästa gång får vi räkna på att vi tar 100 i bänk (fast vi absolut inte gör det) och köra procent på det istället. Då jävlar.
Någon som hänger med? Har en aning? Hepp. Om 8 dagar blir det i alla fall maxning i bänk, LÄNGTAR.
Vilka ÄR ni?
Även om jag inte skriver något här så har jag ändå en hyffsat konstant mängd besökare, ett järngäng, skulle man kanske kunna kalla det. Eller inte.
Några randoms har då och då på facebook skrivit "Jag läser din blogg, den är skitbra", fast jag förstår inte alls vad dem snackar om då. Jag vet om några gamla klasskamrater som lackar när jag inte skriver, jag vet om några gymkompisar och jag vet om gamla vänner.
Men kvoten når inte upp. Ni som läser denna blogg, VILKA är ni? Skriv för - och efternamn i kommentarsfältet, eller gör som de andra - skriv på FB. Vad vet jag? Kör bara! Berätta. Snälla! Kul att veta liksom, vilka som läst all skit man skrivit i, ja vad blir det, fyra år?
M:I - Ghost Protocol
Brandt: "26 minutes till door knock... 25 minutes till door knock... 24 minutes till door knock..."
Ethan Hunt: "The countdown is not helping."
När Ethan Hunt och IMF beskylls för att ha bombat Kreml klipper den amerikanska staten plötsligt alla band till organisationen, något presidenten kallar ”Ghost Protocol”. Utan resurser eller manskap måste Ethan hitta ett sätt att rentvå hans organisations namn och dessutom förebygga ännu en terrorattack. För att komplicera saken ytterligare måste han genomföra uppdraget tillsammans med ett team bestående av andra sparkade IMF-agenter, med personliga motiv som han inte är helt klar över.
Den börjar lite mjukt kan jag tycka, kanske för överdrivet. Men sen kommer "den andra början" i ett ryskt fängelse som Ethan Hunt (Tom Cruise) blir fritagen ur - och det är On. Skillnaden på den här och föregående filmer är att den har mer av glimten-i-ögat, t.ex när agenterna, precis som vi i publiken, ofta hajar till inför vilka omöjliga stunts de ställs inför. Även om de förstås sekunden senare kastar sig ut från fönstret på världens högsta byggnad som om det vore ännu en dag på jobbet, så ser vi att det inte handlar om några superhjältar.
Sen det här med alla dessa high-tech prylar, till skillnad från i princip alla andra agentfilmer så kan de få för sig att krångla, precis när och var som helst. Som det ju är i verkliga livet. Sen har vi Benji (Simon Pegg) som gör den obligatoriska roliga rollen, vilket varken Nico eller Erik uppskattade. Det gjorde däremot jag, han är skön ju!
Kul att Micke Nyqvist spelade den svenska skurken, dock var det inte alls speciellt rolig skurk, Philip Seymour Hoffmans i Mission: Impossible III var MYCKET bättre.
Det SJUKASTE med hela filmen är Tom Cruise. Mannen är 50 år och gör i princip alla stunts själv, till exempel klättrar han PÅ RIKTIGT på världens högsta byggnad (han sitter fast i x antal rep som inte syns, MEN ÄNDÅ!)
Två högerhjärnor
Igår skulle jag och Nico ta en buss från Slussen mot Älta för att hoppa av vid Sickla, för där skulle vi se den nya Mission Impossible.
Jag hade tidigare spanat upp rutten på mobilen och visste att vi skulle ta en 401:a som skulle gå 17.45, så vi ställde oss vid den busshållplatsen vid 17.31 och på skylten över oss stod det just - vad jag minns - "401 Älta". Sedan börjar jag och Nico snacka för fullt om den nya filmen om spindelmannen och blir heeelt inne i det. Sedan kommer bussen och vi kliver på, och fortsätter snacka om filmen. Jag visar den nya trailern, vi klagar på den jävligt dåliga musiken och är allmänt oskönt nördiga.
Sen märker Nico att vi åkt ut på motorvägen och blir smått panikslagna. Vi ska ju åka den gamla vägen, inte motorvägen. En tant stittandes i sätet framför oss undrar vart vi ska, vi säger Älta och hon bekräftar att - ja, vi åker helt jävla fel. Vi hoppar av vid bron vid Nacka Forum och när bussen åker iväg ser jag att dess nummer inte alls var 401, utan typ 441. Jag slänger en pling till Erik och ber honom hämta upp oss, och som en chef gör han det och vi hinner smutt till Sickla innan bion börjar. I tid som Ethan Hunt, typ.
Grejen var att vi stod vid rätt busshållplats. Vid rätt tid. Men vi var helt inne i Spider-Man konversationen och tänkte inte alls på att kolla vilken buss som kommit. Så kan det gå, för två högerhjärnor.
Ska man kanske se Chronicle snart?
Det kommer ut en ny superhjältefilm om några dagar. Dock inte en vanlig klassisk sådan, utan en mer "realistisk". Chronicle är, likväl som filmer som Blair Witch Project, Cloverfield eller Paranormal Activity, filmad med en "handhållen kamera" för att få den verkliga känslan.
Handlingen får ni se i trailern. Den ska tydligen vara jävligt bra, får se vad jag själv tycker sen.
Benet är knas
Mitt vänstra ben är fuuucked.
Jag har tidigare fått ont längst ner på benet, innan foten börjar, typ smalbenet. Benhinneinflammation eller något liknande har jag trott. Har fått det två-tre gånger förut, antagligen för jag överbelastat mina små piprensare när jag kört sittande vadpress.
Nu har jag i alla fall återigen fått ont i mitt vänstra ben. Det smärtar på ganska bra när man belastar det, och när jag rör på det känns det som något RÖR sig inuti, som kugghjul som nätt och jämt rullar. Jag lät morsan känna på benet, men framförallt att LYSSNA på det och hon typ flippade. "Det låter som sandpapper som dras mot varandra!"
Hon är i och försig inte en läkare, men hon är däremot en hypokondriker med en läkarbok och slog snabbt upp fyra möjliga orsaker, alla liknande varandra. Stressfraktur eller vad hon pratade om. Ledvätskan funkar inte riktigt som den ska där vid benslutet.
Anywho. Hon har i princip FÖRBJUDIT mig från att träna mina ben de närmsta 2 veckorna. Vad fan ska jag då göra var 4:e dag?
Superhjälte-trailers
Ny trailer för The Amazing Spider-Man. Dåligt klippt trailer och konstig musik. Kan förstå att folk inte gillar vad de ser, det gör dock jag, såklart.
Super Bowl trailer för The Avengers.
"I have an army"
"We have a Hulk"
#AV
Krog-oskulden
Av olika anledningar och en jävla massa otur har det blivit så att jag inte varit ute på tre helger i rad. Det höll på att bli en OFRIVILLIG vit månad, det är OK om man gör det med flit, men att det bara råkar bli så? - Nej.
Men Axel fyllde år här i veckan och det var dags för honom att ta sin krog-oskuld, så då blev det On. Jag hade aldrig tidigare varit på Larran så det var ju kul i sig att prova något nytt. Hittade inte garderoben så jag gled runt där inne i jacka, men av någon sjuk anledning vart det inte ens varmt - toknice ju. (Det var i och försig -23 ute, möjligen därför)
Det var fan inte det lättaste att i stunden komma på vilka man var med, I'm sorry. Glömde några.
Här har ni förövrigt Hockey/Gymryssen Matte, tidigare på kvällen.
Dag 20
Jag och Matte har hamnat i nån slags gym-symbios då våra scheman är likadana nu, vilket är grymt när man tränar, att ha någon att kötta med. Dock så hoppade han över att träna igår och för att inte "fucka upp schemat" så körde jag crossfit* istället för axlar på min 20:e dag jag tränat i sträck.
Började med att jag körde 10, 6, 4 på chins och toes to bar*, sved till som fan på mina valkar i händerna så kunde inte riktigt köra ordentligt på den.
Sen blev det 70kg marklyft och burpees*, 10 reps på båda, sen 9, 9, 8, 8... 1,1. Jag har kondition i klass med deltagarna i Biggest Looser så att köra crossfit var inte det roligaste alltså, blev trött som en koala. Tur att jag inte tog tid för det skulle bara vart pinsamt, det gick så förbaskat lång tid.
Sen dips och armhävningar, 8 reps ner till 1. Där gick det däremot bra, borde fan klocka mig nästa gång så jag har en tid att förbättra (Det här tvingade jag sen även farsan att göra, gick mindre bra för honom, hehe).
Inte var jag klar då inte. Scottcurl* och crunches i maskin kördes, även nu från 10 reps ner till 1. Sen avslutade jag att tävla med farsan, vi körde plankan - och det aset vann! Måste slå honom nästa gång, pinsamt alltså.
*Crossfit - Man supersetar mellan två eller fler övningar vilket har gått och blivit en sport i sig.
*Toes to bar - Man hänger i ett chinsräcke och drar upp benen mot stången, magövning.
*Burpees - Armhävningar kombinerat med upphopp
*Scottcurl - En böjd bicepsstång man kör curls med, sittandes.
Jag har missat något
Att jag inte sett Band of Brothers tidigare är på något sett sorgligt. Jag har ju verkligen missat något.
Det beror ju dock självklart på mitt "för-hat" (motsatsen till förklärlek, finns det något bättre ord?) mot krigsfilmer/krigsserier. En krigsfilm är inte det första jag ser om jag får välja liksom, detsamma med en serie. Men efter att jag såg Generation Kill för ett par år sedan och kände att Band of Brothers var någonting man BÖR ha sett, så var hög tid för mig.
Kommer med någon form av recension när jag sett klart allt, har kommit halva serien än så länge (och det är sjukt bra).
Hur sjukt är inte detta egentligen, att Dick Winters bara springer fram ensam och börjar skjuta? (Det är ju trots allt en true story)
Midnight in Paris
"You can fool me, but you cannot fool Ernest Hemingway!"
Denna romantiska komedi handlar om Gil (Owen Wilson) och hans fästmö Inez (Racher McAdams) som bestämmer sig för att följa med på Inez föräldrars affärsresa till Paris. Staden väcker snart glömda minnen hos den misslyckade författaren Gil och får honom att fundera över om den väg han valt i livet verkligen är den rätta.
När Gil en natt vandrar ensam på Paris gator vid midnatt plockas han upp av en gammeldags droska som tar med honom till 1920-talet där han bl.a. möter berömda författare som Scott och Zelda Fitzgerald (Tom Hiddleston och Alison Pill), Hemingway (Corey Stoll) och en okänd älskarinna till Picasso (Marion Cotillard). Medan Gils riktiga förhållande faller ihop så charmas han alltmer av den spännande dåtiden och framför allt den mystiska älskarinnan.
Det här var (vad jag vet) min första Woody Allen-film. Och den första BRA rom-com jag sett på länge (de brukar ju i allmänhet ungefär vara lika bra som skräckfilmer). Filmen var allmänt mysig och fångade den där Paris-känslan (trots att jag aldrig satt min fot i Frankrike, men känslan jag föreställt mig i alla fall) och den lyckas, den är rolig. Inte direkt så man sitter och asgarvar (förutom vid ett tillfälle) men den hade en skön stämning genom sig.
Tarantino brukar förövrigt göra en lista på sina topp 10 favoritfilmer varje år och 2011 kom Midnight in Paris på högsta plats.
Trailern sög så den får ni inte se
