R. Flodman

Jag glömde skriva en sak. I fredags såg jag tillsammans med mina kusiner filmen Burlesuque. En riktig tjejfilm kan man tro. Och japp, det var typ jag och tre killar till i biosalongen. Men vad fan.

I mitt förra inlägg skrev jag att jag var orolig för att spy igår då jag skulle åka till Kungsberget. Och det gjorde jag också, inte av den anledningen jag trodde men ändå.

Jag hade hyrt utrustning. Twintippaketet. När jag fått alla grejer frågade jag "får man hjälm också?" (han tog inte ens upp den från början) men så tar han fram en sån där jävla hälm. Ni vet en sådan där vit, svamp-JOFA-hjälm man inte ens ville ha när man var 5 år. Jag tänkte att jag för en gångs skull inte skulle ha hjälm, har aldrig ramlat i backen förr liksom. Ironiskt.

De hade blåst upp en stor luftkudde framför ett hopp precis vid liftarna. Det var en timme till innan bussarna skulle åka hem igen. Jag blev taggad till att prova ett hopp, se hur det kändes. Det gjorde jag också, och jag blev förvånad hur skönt det var att landa. Som på moln. Så jag åkte upp i backen för att prova en gång till. Denna gång tänkte jag göra en backflip. "Det är en stor jävla luftkudde, vad kan hända liksom?" tänkte jag.

Jag satsade allt. Det var dags. Jag åkte ner mot hoppet, svingade armarna för att få backåtsnurr.

BLACKOUT

Jag vaknar upp. Min idrottslärare Björn lutar sig över mig. Han pratar med mig, och jag försöker svara. Men jag gurglar bara, förstår inte varför det inte kommer fram ord ur min mun.

BLACKOUT

Jag vaknar upp, befinner mig i en sjukstuga på Kungsberget. Dem berättar vad som de fått höra hänt. En ambulans kommer, och jag åker till Gävle sjukhus. Behöver spy på vägen så dem lutar hela båren åt sidan då jag ligger fastspänd i den med krage och allting. Ligger på akuten några timmar på sjukhuset.

Björn håller mig sällskap. Jag röntgas, och spyr sedan precis när jag blivit klarröntgad. Sedan körs jag upp till barnavdelningen. Sköterskorna är jättesnälla. Björn också, som stannar ända till strax innan mina föräldrar kommer. Läkaren berättar att jag varit med om en kraftig hjärnskakning. Men enligt röntgen var inget brutet. Tur i oturen.

Jag får äntligen tillåtelse att sova då klockan närmar sig 21. Men till en början kommer sjuksköterskerna varje halvtimme för att ta blodtryck och se hur mina pupiller ser ut. Sen varje timme. Därefter varannan timme. Sen blir det dags att gå upp. Äter frukost. Äter lunch. Åker hem.



Under blackout 1: Jag gör en bakåtvolt, men roterar alldeles för tidigt. Jag slår huvudet i kicken. Flyger medvetslös och landar på luftkudden. Den skakar. De upptäcker att jag ligger och sprattlar uppepå den och jag hjälps ner. Tydligen blöder det ur min mun och det ser ut som att jag är med om ett epilepsi anfall. Mina ögon är in-och-utvända och är därför helt vita. Folk blir rädda över hur jag ligger och krampar. Min lärare kommer och några som arbetar för Kungsberget och här vaknar jag till första gången, för att sedan bli medvetslös igen.

Under blackout 2: Jag får åka snöskooter till sjukstugan.


Av denna erfarenhet säger jag till alla, ANVÄND FÖR FAN HJÄLM! Första och sista gången jag inte gör det.

Tack till Johanna Witting, Hugo Trygg, Alexander Hellborg, Björn Särnbrink och alla andra som hjälpte mig. Uppskattar det jättemycket :)

I morgon bär det av till Kungsberget. Vid den tidiga jävla tiden jag brukar gå upp vid (6.20) skall jag nu vara vid Gullmarsplan. Varför åka därifrån när du kan åka från Gustavsberg undrar ni? Jo, för jag ska åka med David och han bor i Tyresö så därför blev de Gullmars. Likväl som förra året.

Jag får be om ursäkt för det dåliga bloggandet. Jag har varit upptagen. Det började med att jag kom över en Dubstep-låt som någon hade gjort på Garageband, något jag trodde var omöjligt för GB endast är ett amatörprogram "med massa loops" för Mac. Men sen kollade jag lite tutorials och nu har jag under de senaste par dagarna snickrat ihop en egen låt. Möjligt att jag lägger på lite till grejer på den, och sedan gör en musikvideo av det hela. Skulle vara ganska roligt.

Varför heter den här bloggen Skrob? Jo, namnet Skrob [skråbb] hittades på av Chester för typ tre år sedan när jag var ny i bandet Plural och de undrade vad jag ville bli kallad. Istället för Hubbe som jag annars kallas så sa jag att dem kunde kalla mig Rob. Chester började därefter kalla mig Skrob. Jag undrade varför, och då sa han att det var en ihopsättning av Skinhead Rob.

Vem är då Skinhead Rob undrar ni? Jo, det är den skalliga snubben som sjunger refrängerna och skriker andra versen i den här låten:



Tillsammans med Tim Armstrong och Travis Barker, soft.

Vad fan hände igår?



Något lockade folk tydligen, idag hade de sjunkit ner till 48st vilket är en normal siffra. Lite trisst att dem bara drar in och ut. Men detta var mitt rekord faktiskt. Förut låg det på 60st då jag fick en länk i Hugo Rosas, men nu klarade jag mig på egen hand. Beror det på mitt facebook experiment?

Måste jag göra liknande grejer igen för att nåt ska hända? Det var iof kul. Så det kan nog hända.

Ni vet väl vilka Axis of Awesome är? De som blev kände över hela världen pga av att de visade att de kändaste popsångerna som skrivits de senaste 40 åren alla har haft samma akordsföljd. Om ni inte sett det, kolla till exempel här.

Här är då deras egna låt dem gjort av dessa ackord. Jävlar vad jag älskar den. Finns även i spansk version. Dem uppträdde på svenska RAW comedy club för ett litet tag sen och det finns att se på kanal5 play, en 45 minuters show med dem.

Jag skrev ju häromdagen att jag skulle se I Rymden Finns Inga Känslor och säga om jag tyckte det ena eller det andra om den. Jag tyckte faktiskt det ena om den! Med andra ord gillade jag den. Jag och min minsta lillebror satt och skrattade högt flera gånger. Har inte riktigt haft sån koll på vad Aspergers syndrom egentligen är, men nu vet jag det. Dem fick till det några gånger jävligt bra, den blev lite som en svensk Rainman fast en mer komedisk sådan. Jag var väldigt skeptisk till filmen innan men nu gillar jag den.

Handling
Filmen kretsar kring Simon (Bill Skarsgård) som har aspergers syndrom av hög grad. Allt skall vara i sin ordning, annars blir det kaos. Han gillar cirklar och vill därför att i princip allt som går att göra till cirklar görs till det, för cirklar är pålitliga. Han har låg social kompetens och har svårt att tyda människors känslor. Efter att inte kunna bo med sina föräldrar får han flytta hem till sin storebror som delar lägenhet med sin flickvän.
   Dock tröttnar flickvännen på alla dessa rutiner som hela tiden bör göras, såsom att alltid se en och samma film varje fredag, och att alltid få diska. Så hon lämnar till slut storebrorsan. Detta skapar kaos hos Simon. Hans vardag förstörs. Nu måste han på jakt efter en ny flickvän till hans bror så allt blir bra och ordning igen.


Jag blev dock lite fundersam när jag såg den. Lite orolig. Känns nästan som att jag har en väldigt liten och mild version av syndromet då jag har mina små tvångstankar, samt idéer som jag blir jävligt upprörd om de bryts, likväl som han blev i filmen dårå. Tror inte detta dock, men det kändes lite som det när jag såg på filmen.

Betyg av IMDB: 7,1/10



Tryck på bilden för att se trailer

Jag har länge undanhållit dessa bilder från bloggen. Den ena till och med för omvärlden. Men jag är nu beredd att visa dem. Detta var någon gång i slutet av mars 2010, då jag var i min vikt-prime. Jag hade då druckit en massa Supergainer innehållande kreatin. Detta ledde till att jag gick upp till min allra högsta vikt jag haft i mitt liv, som dock endast är 73kg. Nu petar jag runt 70kg. Det var under denna period som morsan började kalla mig tjockis. Och jag är beredd att hålla med henne. Tar inte kreatin efter detta, resulterade i finnar och ökat vikt i endast vattenmassa. Mår lite dåligt av att se detta.

"Jag blir alltid så förundrad över vad tjejer skriver som statusar på FB. Särskilt tjejer från Värmdö. Jag skall därför under tisdag (som tekniskt sett är idag) prova en sak. Jag skall skriva väldigt snarlika statusar som tjejer skriver och se vad jag får för respons. Det blir nog kul. Ja, det skall jag göra.

Otroligt härlig dag. Jag behövde inte gå upp förrän vid 10.30, utsövd och nöjd åkte man in till Globen med Marcus och Nico och åt El Maco Grande. Det är nu slutveckan på El Maco Fiesta så det är viktigt att ta vara på det man har, medan man fortfarande har det.

Låten framförs av 70-tals bandet Boney M, mest kända för låten "Daddy cool".

Jag har upptäckt en massa defekter som jag inte uppmärksammade igår. Jag har bland annat ont på två ställen i ryggen, från den isiga trappan jag landade på. Läkaren frågade om några tänder var lösa igår men jag svarade nej. Nu idag däremot märkte jag att en tand var öm när jag tuggade tuggummi. Min vänstra övre framtand. Kan knappt äta på den nu.

Hörde att man kunde anmäla detta till försäkringsbolaget. Tänk om jag får två ärr i ansiktet och saknar en framtand? Hur snygg blir man då på en skala? Hörde även att man kan få pengar från någon försäkring pga av detta. Det skulle sitta ganska fint kan jag meddela. Har ju hört om summor folk fått förut.

Avslutar med att visa detta. Från FB. Det är roligt, och det värmer.

I lördags hade jag blivit bjuden på två events på FB, två födelsedagsfester. Jag kunde inte välja den ena eller den andra, så jag valde båda.

Födelsedagsbarn nr 1. Min barndomsvän Jessica Da Silva (:




Sedan vid 00.40 så tog jag en taxi till min egna lilla efterfest, party nummer två (;

Födelsedagsbarn nr 2: Min gamla basket och dramakompis Tom Finnström.



Hans födelsedagspresent, ett stort rött kylskåp....


...Fullt med bärtz!

Jag har inte hittat min iPod. Vart fan kan jag ha lagt den? Jag minns klart och tydligt hur den låg i min väska när jag gick till gymmet i fredags. Nu är den borta. Jag fick den 2006 och den har aldrig hållt på och jävlats. Gamla grejer funkar nästan alltid bättre. Även hörlurarna till den, AKG som jag fick av min farmor i julklapp förra julen. Jag gillar även dem väldigt mycket. Och nu är det borta. Troligtvis stulet under tiden jag duschade på gymmet då jag inte hade lås. Hur ofta blir något snott på WC Värmdö? Aldrig. Utom just den dagen då en mans skåp blev LÄNSAT och det var några skåp ifrån mig. Hur skall jag nu klara mig på bussarna på mornarna? På eftermiddagarna? Mitt livs eget soundtrack liksom. Nu blir allt så tyst. Så tomt.