Time:ad otur

Jag har nära på en kilometer till min busshållplats. Denna sträcka gör jag det mesta för att slippa gå, och brukar därför istället cykla till och från bussen. Jag har faktiskt gjort det hela vintern, snön har inte varit något större problem att ta sig fram i (så länge någon plogat).
Men idag var det snorhalt då det var plusgrader. Inte mycket friktion mellan däcket och isen då det höll på att smälta och det var länge sedan någon sandade vägen. När jag lämnar huset och kollar på klockan konstaterar jag att det är fem minuter tills bussen går. Detta skall jag klara, det går på drygt tre minuter på en vårdag. Och visst, jag klarar mig hela vägen fram utan att glida runt allt för mycket, men när jag äntligen kommer fram till cykelstället och bromsar tappar däcken fäste och jag faller pladask på min högra sida.
Jag skrattar lite för mig själv då detta var tämligen ironiskt, och ställer mig upp för att ställa cykeln i cykelstället (ställa den i en snöhög). Då ser jag bussen komma nerifrån backen och jag slänger därför cykeln i snöhögen och börjar springa upp för den isiga trottoaren för att komma fram de ytterligare 50 meterna det är till busshållplatsen, men det är hopplöst. Busschauffören kör bara förbi. Det dryga aset. Så på grund av att jag ramlade missade jag bussen. Detta ledde till att jag kom försent till första lektionen i skolan. Inte mycket, men sent är sent. Time:ad otur, helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0