R. Flodman

De mesta kommer ifrån att jag är en dålig cyklist.

Och de har hållit i sig under många år.

Man brukar ju vara rädd för att få ärr, för att det är fult och aldrig försvinner.

Men visst fan gör dem det ibland?

Jag brände mig på arslet när jag var liten i en bastu.

Och min lillebror Joel råkade bli huggen av baksidan av en yxa av min farsa när han var bebis.

Men de finns varken ärr längre på min röv eller min lillebrors panna, även fast det fanns det då i flera år.

Konstigt.

Det finns hopp kvar för mina ben. Fast jag vet inte om jag vill att de ska försvinna, jag tycker de är lite hårt att ha ärr (;