We Need to Talk About Kevin
"There is no point. THAT's the point"
Eva (Tilda Swinton) har dock inte missat något. Redan när Kevin (Ezra Miller) fortfarande var ett småbarn började hon oroa sig för honom. Hans trotsighet och brist på empati var tydlig redan då och det skulle bara bli värre och värre. Men oavsett om hon varit en ovetande moder eller inte så dyker frågan om vem som bär skulden upp som ett brev på posten.
Man får se hela uppväxten ur Evas perspektiv. Man kan säga att handlingen utspelar sig i nutid, efter dådet, men filmen mest är fylld av massa flashbacks från Kevins uppväxt, från att han föds till att han hamnar begår det ofattbara. Är det arv eller uppväxt som skapar psykopater?
Precis i början var det svårt att hänga med på om det var nu - eller dåtid, men sen märkte jag att det bara var att kolla på Evas hårlängd för att förstå när det var. Filmen var fan lite obehaglig att se på faktiskt, hur slug, smart och elak Kevin var från första början och hur han jävlas med sin mamma. Medan han spelar en helt annan roll för sin pappa som inte märker någonting.
Filmen gav inga tydliga svar varför, så man får liksom skapa sin egna uppfattning om varför han blev som han blev.
Kommentarer
Trackback
