Gott nytt år dååå!
Gott nytt år era %€#"!
Har sett alla dessa "feeest"-statusar på FB hela dagen och har själv firat med familj och så vidare i en stuga i Sälen. Så kul har jag det liksom, alkohol får man men det känns bara fel med vuxna utan fest. Så är det bara, det känns inte rätt. Åkte skidor idag men i morgon ska jag prova på något jag aldrig någonsin gjort förr - snowboard! Återkommer hur det gick.
Nu ska jag, slug som jag, är ut och se på fyrverkerier.
Disneymaraton
När det är jullov vill jag ha julkänsla och det får jag i samband med nostalgi. Finns det något man får mer nostalgi av än Disneyfilmer? Tveksamt.
Har de senaste dagarna sett
Lejonkungen
Herkules
Pocahontas
Skönheten och Odjuret
Ringaren i Notre Dame
Lilla sjöjungfrun
Svärdet i Stenen
Men som ni ser på bilden jag tagit på våra VHS filmer har jag några godbitar kvar att beta av, asnice. Det sjuka var att Joel (12) inte sett Pocahontas eller Svärdet i Stenen och Morgan (15) inte sett Skönheten och Odjuret, så det var lite kul att visa filmerna för dem.
Julhelgen och bulkmage
Julen spenderades hos mina kusiner med min farmor, vi körde hela julköret, så klart. Jag älskar ju julen, vilket i alla fall folk på twitter märkt. Julskinka, julmusik, julbord, julgodis, Kalle Anka, Kan du vissla Johanna och allt det där. Avslutade kvällen med att bada bubbelpool, sen sov vi över hos dem.
Juldagen var lika mysig den, filmer, god mat och en massa gott. "Han är inne i någon slags byggarfas" förklarade pappa för min faster och farmor när jag satt och tröck i mig mat utan att sluta. Men ändå står vågen på 78kg. Ska det vara så jävla svårt? Har skjutit upp gränsen till nyår, efter det får det fan vara slut med bulken, även om jag inte lyckats med 80kg. Hoppas jag klarar det dock, har ju hållt på sen augusti nu liksom.
Pallar inte gå runt med bulkmage längre, mina föräldrar påpekar det dagligen. "Har du känt hur mjuk han har blivit?" "Nej, men jag ser. Har sett det ett tag nu!".
Här har ni en illustrerande bild på vad fan en bulkmage är, Tom Hardy i Bronson. Inte för att jag alls är lika biffig som han var då, utan snarare:
Trailer till Gudfadern
Juste! Har glömt att lägga upp det här.
Jag och Nico gjorde en trailer till The Godfather för några veckor sedan, han gjorde först en låt som jag sedan skulle klippa ihop en trailer till. Det gick väl sådär, om man säger så. Jag fick klippa en del i själva låten, precis som vid Snatch, fast det blir man i och försig tvungen till att göra hursom, men inte så här.
Men övning ger färdighet, nu har vi förhoppningsvis funnit ett nytt sätt att få ihop trailern med musiken och nästa trailer kommer ha med DC comics att göra. Gissa vilken film? Gissa då! Do it, do it. C'mon do it, seriously man, do it.
Hard, sharp, work work!
Egentligen skulle klassen på stadsvandring idag (någonting jag faktiskt sett fram emot) men läraren var sjuk så vi blev lediga. Men jag var inte ledig. Nej jag, Erik, Wille och Mange hade då jobb att göra istället. Vi skulle sätta ihop en massa IKEA-möbler på Eriks jobb som bytt lokal och höll på från 9.30-18.45.
Nu är jag proffs på att sätta ihop IKEA-hyllan Effektiv om man säger så. Bra kunskap inför den dagen man flyttar hemifrån kanske? Ja, kanske. Men det var slitsamt. Jag rev upp kartongerna som hyllorna låg i och detta innebar en del papercuts. En jävla massa papercuts om jag ska vara ärlig, har estimerat det till 18 stycken.
Syns ungefär lika bra som Jonah Mowrys ärr i "What's going on..." men i alla fall, ni kan föreställa er.
The Dark Knight Rises - Official Trailer I HD
Jag har väntat på den här ett tag nu om man säger så. Här har ni den.
Det spricker
Kommer ni ihåg i februari när jag fuckade upp mitt ansikte? Alltså när jag skulle bära ner en fet högtalare till Toms bil och gick ner för hans tre trappsteg, tre väldigt hala trappsteg, ramlade och räddade högtalaren genom att fånga den med mitt ansikte?
I alla fall. Då sprack läppen både på utsidan som ni kan se på första bilden, men även på insidan som ni kan se på den här bilden. Fräscht, visst?
Hacket på utsidan läkte snabbt och är nu ett obetydligt ärr som man bara ser om man letar efter det. Men på insidan däremot, det läkte inte snabbt ska ni veta. Di faktum är att det fortfarande är ett sår där. Varje morgon när jag ska äta frukost och gapar så spricker det alltid. Det har alltså varit ett jävla litet hack där sen februari.
10 månaders sår. Skönt.
Warrior
Warrior handlar om två bröder som ställer upp i en MMA-tävling (Mixed Martial Arts) men den handlar även om brödernas relation till varandra och framförallt till deras nyktra alkoholist till pappa.
Pappan (Nick Nolte) är nykter alkoholist som försöker återfå kontakten med sina vuxna söner, främst Tommy (Tom Hardy) som återvänder hem från att ha varit marinsoldat och bär på en hemlighet som tynger honom. Pappan vill bevisa att han inte är samma hemska människa han var förr, men det enda Tommy vill ha av sin pappa är dock träning, träning till en stor MMA tävling som han råkat bli antagen till då han knockade ett proffs på sitt gym.
Samtidigt som hans bror Brendan (Joel Edgington) som jobbar som fysiklärare desperat försöker få ihop pengar så han kan ha kvar sitt hus, då hans dotter tidigare varit sjuk och lett till att han och hans fru knappt har några pengar. Han är med i en amatörfight för att få snabba pengar men det leder till att han blir av med sitt lärarjobb och enda sättet för honom är att försöka vinna en tävling, samma tävling som hans bror Tommy är med i.
Det var inte själva fighterna som gjorde filmen bra, även om det gör den till en bättre och mer mogen "Never Back Down", utan det är främst de trasiga relationerna som filmen fokuserar på och det egentligen handlar om.
Grymt skådespel, speciellt av Nick Nolte, jag tycker så synd om pappan. Han försöker visa att han förändrats, men hans söner vill inte ens lyssna. Sen såg jag den här filmen också för att se Tom Hardy in action, till en film där han är mer bitig än i den här, för det nämligen är han som är Bane i The Dark Knight Rises. Shit, han var bitigare än jag trodde och han har tydligen lagt på sig 15kg till efter Warrior, med rätt vinklar och effekter kommer han vara så jävla bra som skurk.
Den vanliga trailern får den att verka som en typisk amerikansk sportfilm (det är ju trots allt regissören bakom Miracle som gjort denna) men trots det är inte filmen lika klyschig som musiken i trailern är, så om ni trycker på bilden får ni se en annan trailer än den vanliga man hittar på youtube.
Mange Bjuder
Efter att jag hörde Jul hos Mange dog de för mig, men så kommer dem med det här... Måste erkänna att jag faktiskt gillar det. Jag menar, det är 4 chords, hur fel kan det bli?
Guess who's back...
...jag har redan skrivit den där rubriken en gång så jag skrev inte hela. Tja.
Det är otroligt jobbigt att orka skriva blogginlägg när man samtidigt har massa skit i skolan och dessutom skriver på twitter. Det skadar, ska ni veta och det har ni nog märkt. Såklart.
Inte onsdagen som var, men onsdagen innan, då fick jag ju muskelinflamation. Minns ni? Jag fick därefter tipset om att man tydligen ska vila på en standard av 4 veckor innan man börjar köra igen. Jag väntade 1,5 vecka, sen klarade jag inte mer och igår gled jag in på gymmet, förkyld, hostig, huvudvärk och muskelinflammation. Det sistnämnda verkar däremot ha gått över, sjukt skönt. Smörjer dock ändå in mig med anti-inflammatoriskt, just in case.
Ni kan ju förstå hur det blir när man inte gymmat benen på 2 veckor och sedan gör det, träningsvärk idag så att säga. Så blir det med allt om jag vilar 1-2 veckor, då smäller träningsvärken på bra.
Idag var det favoritpasset, soft som bara den. Tyvärr körde jag axlar igår och eftersom jag inte gjort det på 2 veckor heller (ingår ju i mitt benpass) så var dem trötta idag. Hantelpressen köttade jag på med 28,5kg men vid bänkpressen var jag sedan helt körd. Delvis trött av hantelpressen, delvis trött i axlarna. Gick inte bra, helt enkelt.
Det är otroligt jobbigt att orka skriva blogginlägg när man samtidigt har massa skit i skolan och dessutom skriver på twitter. Det skadar, ska ni veta och det har ni nog märkt. Såklart.
Inte onsdagen som var, men onsdagen innan, då fick jag ju muskelinflamation. Minns ni? Jag fick därefter tipset om att man tydligen ska vila på en standard av 4 veckor innan man börjar köra igen. Jag väntade 1,5 vecka, sen klarade jag inte mer och igår gled jag in på gymmet, förkyld, hostig, huvudvärk och muskelinflammation. Det sistnämnda verkar däremot ha gått över, sjukt skönt. Smörjer dock ändå in mig med anti-inflammatoriskt, just in case.
Ni kan ju förstå hur det blir när man inte gymmat benen på 2 veckor och sedan gör det, träningsvärk idag så att säga. Så blir det med allt om jag vilar 1-2 veckor, då smäller träningsvärken på bra.
Idag var det favoritpasset, soft som bara den. Tyvärr körde jag axlar igår och eftersom jag inte gjort det på 2 veckor heller (ingår ju i mitt benpass) så var dem trötta idag. Hantelpressen köttade jag på med 28,5kg men vid bänkpressen var jag sedan helt körd. Delvis trött av hantelpressen, delvis trött i axlarna. Gick inte bra, helt enkelt.
Den fula sanningen
"Men (whatever type) and Women (good looking ones) can never be friends...."
På tal om tv-serier..
..Nu när The Wire är över för mig, då har jag återgått till två andra serier.
Håller nu på att se klart den sjunge och senaste säsongen av How I Met Your Mother som jag abrubt slutade se efter två avsnitt då jag började se på The Wire och även min favoritserie, Dexter.
Kul faktum: I femte säsongen av The Wire så ser en grabb på Dexter, "hey look, it's a show about a serialkiller, but he only kills other serialkillers!" säger grabben. Och nu är jag igång igen med det, känns skönt!
Michael C. Hall som spelar Dexter gör det så jävla bra, han är så slug! Så utskuren för rollen. Han är traumatiserad sen barndomen då han såg sin mamma blir mördad med hjälp av en motorsåg och det har fastnat i honom, han har väldigt svårt att ha empati för andra eller ens känna känslor själv och är lite socialt handikappad. Därför är denna scen så otroligt kul om man sett Dexter och liksom känner karaktären:
The Wire
Har under de senaste två månaderna sett på en serie kallad The Wire. Känns lite som en sån där serie "man måste sett innan man dör".
Serien kretsar kring hur olika sociala grupper lever tillsammans i staden Baltimore och man får följa båda sidorna av lagen, både polisen och de kriminella. Det är inte en konkret huvudroll utan snarare en polisgrupp, 'brottsgruppen' mot resten. Men om jag skulle peka ut någon skulle det vara en polis, Jimmy McNulty.
Men man får följa allt från kriminalare, polischefer, jurister, borgmästare och borgmästarkandidater till hamnarbetare, skolungdomar, lärare, journalister, knarkare, knarklangare, knarkbossar och en knarkrånare.
Handlingen i den första säsongen skildrar kampen mellan polisen och knarklangande gäng i stadens västra delar, och berättas ur båda sidors perspektiv. Säsong två handlar om tillvaron i stadens hamn, hur droger kommer in i staden och säsong tre skildrar det politiska spelet inför borgmästarvalet. Den fjärde säsongen tar sig an skolväsendet, hur eleverna får dålig utbildning och sedan blir langare medan den sista säsongen visar hur en tidning skildrar staden.
"Det handlar om hur institutionerna påverkar individen, och att oavsett om du är polis, hamnarbetare, knarklangare, politiker, domare eller jurist, så är du i slutänden körd och måste lyda den institution du lierat dig med."
Lite djupare serie, helt enkelt. Sjukt bra dock. Jag har en del favoritkaraktärer, men grejen är att de dör lite hursomhelst. Helt plötsligt kan din favoritkaraktär dö. Men sen kommer nya in längre in i serien. Soft.
Mina favoriter är i alla fall polisen McNulty som kör sitt eget race, han är lite outside the box och gillar inte att bli styrd. Man får se hur han mer och mer blir en fuck-up. Sen har vi Omar, en gangster som lever på att råna knarklangare och oftast går runt i kevlarväst och shotgun. Han blir alltmer fruktad ju längre in i serien man kommer vilket är jävligt kul att se. Sen är han homo också, måste utan tvekan vara den häftigaste fjollan nånsin.
Seriens namn kommer ifrån att brottsgruppen i princip varje säsong sitter och avlyssnar kriminella för att få fast knarkbossarna.
Kolla ett par min på denna video bara. Verkar soft, visst?
OBS: Man måste se en del avsnitt för att komma in i serien, typ 2-3 stycken, sen är man fast.
Smärta i trapsen
I torsdags så började Erik av okänd anledning göra dips mellan labbänkarna på sista lektionen. Det är brett som fan mellan bänkarna så det blir riktigt breda, skeva, jobbiga dips. Han gjorde några stycken och utmanade mig att slå honom.
"Challenge accepted' tänkte jag och satte igång, kämpade mig till 8 stycken, Erik skrattade. Sen kändes det lite konstigt i högra delen av tjurnacken. Ej uppvärd och konstig bred vinkel. Tänkte inte så mycket mer på det, hade tänkt köra shrugs (tränar nacken) senare på gymmet den dagen men tiden var knapp så jag fick vaska det. Nu i efterhand var det nog tur.
Det smärtar. Igår och idag. Det är inte träningsvärk som Erik fick för sig, nej, något är fel. Något har pajjat. Jag mördar trapezius med tigerbalsam och sväljer nu dagens tredje alvedon. Kan jag fått någon slags inflamation eller något?
Ska fan köra axlar på måndag, detta får fan gått över tills dess. Annars får jag kramp.
Twilight orsakar epilepsi
"Immortals 3D kl.21.30 på Söder" hade Willé fått höra och åkte in till stan för att sedan bli fördärvad av sanningen, 21.30 på Saga, Breaking Dawn part 1.
Detta hade jag hört av morsan innan jag åkte in och skulle se filmen med några klasskompisar. Och jag var lite orolig (fast mest på skoj) att en av dem faktiskt skulle råka ut för detta, då hon tidigare fått krampanfall.
Under förlossningsscenen hände ingenting (vad vi märkte i alla fall) men när Jacob blev präglad så hörde man någon tjej ropa ut i biosalongen "ring 112!". Det lät som ett skämt så i några sekunder till tittade man vidare på filmen, men sen började dem ropa åt personalen att stänga av filmen och ringa ambulans och då blev det en jävla märklig stämning i salongen. Tyst. Stelt. Folk tog upp sina mobiler, en pojke på runt 14 år satt lutat mot sin mamma, helt borta.
Wille sa att han sett honom skaka lite men det hann jag inte se. Det kändes så sjukt att det hände när man var med. Pojken fick hjälp ut av sin mamma och gick ut med sin familj ur salongen och vad jag förstod så kom en ambulans och hämtade honom.
Efter några minuter hade de spolat tillbaka filmen en bit och så såg vi klart den. Läskig grej. Kan inte ens tänka mig hur stämningen måste vart när jag låg och hade krampanfall efter min hjärnskakning, låg och tuggade och fick blodig mun och bakåtrullade ögon. Lär ju varit rätt... Hemskt.
Baksidan av bulk
Om man ska bli större måste man ligga på ett överskott av energi, annars förblir man detsamma. Om kroppen ligger på ett överskott så bildas det inte bara muskler, man får även med fett på köpet. Fett som man sedan tar bort efteråt att man fått mer muskler. Bulk, helt enkelt.
Måndag: thaimat på Kina Thai Gården
Tisdag: pizza på Riviera
Onsdag: mer thaimat, denna gång på Orkidé
Torsdag: kycklinggyros med pommes på Grekiska Kolgrillen
Idag: Big King XXL på BK
...Oops! Efter julafton ska det bort.
Fairytale of New York
Det här är en av mina ABSOLUTA favoriter bland klassiska jullåtar, så sjukt underbar. Älskar fan låten. Irländska låtar, den där klangen, det är något visst över det. Något alldeles extra. Låten drar igång och blir fartig vid 1:24 men ge fan i att spola förbi introt!
Skrev säkert om den här förra året också, men den är värd att dra upp igen då den är så bra. 'You scumbag, you maggot, you cheap lousy faggot..!"
BÄNKPRESS
I tisdags gled jag in på gymmet under rusningstiden, vid fyra. Värdelös tid egentligen, men mycket bättre än förra tisdagen jag var där runt samma tid, då var det förjävligt.
Denna tisdag så stötte jag på Pontus som gick i min klass i Hemmesta. Han skulle bänka med sin kompis. "Ska vi maxa?" utbrast jag. Pontus gick med på det.
Mitt senaste personbästa var 80kg så jag satte på det, la mig ner och fick hjälp att få av stången från ställningen. Sen sänkte jag ner den mot bröstet och pressade upp. Den bara flög upp, kändes det som! Så jag blev nöjd som fan och la på 85 kg.
Sänkte ner den och tröck upp, gick segare på slutet så Pontus hjälpte till lite fast jag sa till honom. Han var ingen vidare erfaren passare märkte jag, var ju på god väg att få upp den. Hade inte alls behövt hjälp. Så utan att hänga av stången sänkte jag bara ner den igen för att jag ville få upp den själv. Denna gång när jag i princip var uppe igen så hjälpte han. Jag sa till honom ordentligt, "rör inte, även om det ser ut som jag inte klarar den".
Han lyssnade. På den tredje repetitionen tröck jag upp skiten utan hjälp. Var dock trött och det var skakigt som fan, men jag lyckades! Och i och med att Pontus inte riktigt hade koll och hjälpte till med sina fingrar på de två första repsen (typ ett par hundra grams skillnad) så blev det som jag körde 3 reps på 85kg! Utan hans hjälp hade jag åtminstone gjort 2 stycken, mycket möjligt att jag faktiskt klarat 3... Så nästa vecka satsar jag på 87. Taggad.
Allt för idag, hej.
Högskoleprovet
...Skrev jag inte. Men de flesta i min klass gjorde det. De fick tillbaka resultaten för några dagar sedan. Sjuka resultat hade några fått, speciellt tre killar.
Två av dem fick 1.9 vilket är sjukt. Dock var det inte helt otippat då båda dem är, vad jag vet, straight-A-students. Men en lyckades med det näst intill omöjliga (endast 0,5% får det) det vill säga full pott, 2,0. Jag kommer hedanefter att kalla honom för Dos.
Hur sjukt?
