Skylla ifrån sig

Jag lagade ravioli till lunch idag. Jag och min lillebror Joel slevade i sig varsin stor portion men min andra bror Morgan åt ingenting. Han tog istället två skålar yoghurt med motiveringen att han inte gillar ravioli. Inte ens ravioli med bolognese, som det var vi åt. Detta ledde till att jag fick lov att hälla ut ravioli i sopkorgen. Jag brände mig lite på kastrullen och råkade hälla hälften utanför. Jag svor för mig själv och började på en gång hitta någon att skylla detta på. Det föll sig naturligt att de var Morgans fel att de nu låg ravioli med bolognese på köksgolvet.

Men det var ju egentligen mitt fel, att jag inte ställde ut sopkorgen ordentligt och hällde ut skiten på rätt sett. Men jag skyllde ifrån mig. Vid den tidpunkten kom jag på att jag i princip alltid skyller ifrån mig. Det är aldrig mitt fel. I didn't do it, nobody saw me do it, you can't prove anything.

Det är skönt att skylla ifrån sig. Någon annan får skulden istället och man blir skuldfri. Felfri. Det är skönt. Det är så jag rullar. Har nog alltid gjort det. Men ibland tänker jag till lite. Tänker lite större. Men de jobbiga med det är när man kommer till insikt i kring mer seriösa sammanhang att, nej, det var inte ditt fel.

Det var mitt.


Kommentarer
Postat av: wilson

"Det är skönt att skylla ifrån sig. Man lättar samvetet"

jag måste säga att det låter jävligt konstigt, samvetet är något som man känner för andra, inte sig själv.

2011-04-19 @ 07:14:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0