En morgon
Vaknar upp, sträcker på sig, knatar ner och slår på datorn, sedan tar man en dusch. Efter den varma behagliga duschen så brer man sig en ljus dubbelmacka samt en knäckebrödsmacka och sätter sig vid datorn för att avnjuta ännu ett avsnitt av "Mysteriet på Greveholm".
Trafiken går segt på morgonkvisten och när man sitter där, lutande mot de vibbrerande fönstret i bussen med julmusik dunkande i hörlurarna och en stark känsla av att man borde sovit längre, och somnar in... då blir man lite likgiltlig.
Sedan hoppar man av bussen, tar de lugnt egenom spärren och går längst bort på perongen med mjuka steg för att vänta på tuben.
Sen börjas det.
Märker att man kanske inte ska chilla, för att man har en chans att hinna in i klassrummet för att man fortfarande har tiden på sin sida. Man snabbar sig förbi alla människor, springer längs tvärbanans perong och tänker gena över tvärbane spåret för att vinna några sekunder.
Missförstod helt underlaget för jag trodde det var hårt tillplattad snö, halkade på ett spår, ramlade, ställde mig upp och ramlade igen, fumlade runt i snön på spåret men kom till slut därifrån.
Ger ett stone face till folk som ska se ut som "Nej, men de där var fan med meningen" och så springer man in i skolan, upp tre jävla trappor och in i klassrummet. Allt för att märka att de bara är 8 personer i klassrummet än så länge. "Fan" tänker man och sätter sig en smula andfådd.
Trafiken går segt på morgonkvisten och när man sitter där, lutande mot de vibbrerande fönstret i bussen med julmusik dunkande i hörlurarna och en stark känsla av att man borde sovit längre, och somnar in... då blir man lite likgiltlig.
Sedan hoppar man av bussen, tar de lugnt egenom spärren och går längst bort på perongen med mjuka steg för att vänta på tuben.
Sen börjas det.
Märker att man kanske inte ska chilla, för att man har en chans att hinna in i klassrummet för att man fortfarande har tiden på sin sida. Man snabbar sig förbi alla människor, springer längs tvärbanans perong och tänker gena över tvärbane spåret för att vinna några sekunder.
Missförstod helt underlaget för jag trodde det var hårt tillplattad snö, halkade på ett spår, ramlade, ställde mig upp och ramlade igen, fumlade runt i snön på spåret men kom till slut därifrån.
Ger ett stone face till folk som ska se ut som "Nej, men de där var fan med meningen" och så springer man in i skolan, upp tre jävla trappor och in i klassrummet. Allt för att märka att de bara är 8 personer i klassrummet än så länge. "Fan" tänker man och sätter sig en smula andfådd.
Kommentarer
Trackback
